Dags för lite musikteori? I det här inlägget ska vi ta en någorlunda oteoretisk titt på ett av musikens mest långlivade teoretiska hjälpmedel: kvintcirkeln.
Kvintcirkeln är en cirkelfigur som visar hur alla olika tonarter förhåller sig till varandra. Den fungerar dels som ett enkelt sätt att illustrera grundläggande musikaliska koncept, men många kompositörer och låtskrivare har också använt den för att skriva musik.
Både teori och praktik
Kvintcirkeln har använts som ett hjälpmedel av kompositörer i flera hundra år. Bland annat skrev fiolvirtuosen Paganini ett stycke, Caprice No. 24, som gick igenom hela cirkeln. Faktum är att det går att argumentera för att väldigt många musikstycken, både klassisk och populärmusik, överhuvudtaget inte skulle skrivits om det inte var för kvintcirkeln. Vivaldi och Mozart är två exempel på stora kompositörer som ofta använde sig av kvintcirkeln som grund för sina verk. Att kvintcirkeln använts mycket genom historien märks mycket riktigt också främst när man analyserar musikaliska verk från barocken och den klassiska eran. Ofta gjordes tonartsbyten baserat på uppställningen i kvintcirkeln.
Driver du kanske en musikstudio, eller är du frilansande musiker eller på något annat sätt egenföretagare i musikbranschen? Då vet du hur lurigt det ibland kan vara att få allt det ekonomiska att klaffa. Marginalerna är ibland små, exempelvis då du väntar på att få betalt för en stor faktura. Hos Qred hittar du olika tjänster som kan förenkla din vardag. Exempelvis kan du hitta företagskredit i form av lån med fördelaktiga räntor som kan hålla din verksamhet flytande när du väntar på att få betalt.
Med rötter i antikens Grekland
Kvintcirkeln konstruerades av den grekiske filosofen och matematikern Pythagoras för tusentals år sedan. Det var via olika experiment med stränginstrument som han upptäckte att relationerna mellan tonerna bildade en viss symmetri. En kvint är fem hela tonsteg, exempelvis från tonen C till G. Pythagoras upptäckte under sina experiment att om man vandrade från kvint till kvint (C-G-D-A-E-B o.s.v.) så bildades en serie på 12 toner som till slut landar på grundtonen igen, fast 7 oktaver högre upp. Av en ren slump visar det sig att experimentet låter väldigt bra rent musikaliskt. Det finns en naturlig musikalitet i att följa tonarterna som de är uppställda i kvintcirkeln. Det är såklart skälet till att den använts i så pass hög utsträckning för att skriva musik.
Som nämndes tidigare var det många klassiska kompositörer som använde sig av kvintcirkeln som hjälp när de komponerade. Från 1900-talet och framåt var det många musiker, framför allt inom jazzen, som upptäckte att kvintcirkeln var ett ypperligt verktyg för improvisation. Man kan höra kvintcirkelns inflytande i jazzstandarder som “Fly Me to the Moon”, “All the Things You Are”, “Cherokee” och många andra. Inom popen hörs den exempelvis i Beatles “You Never Give Your Money” och Mike Oldfields “Incantations”.